Vi kanske är bröder trots allt.

Ett brev till President Franklin Pierce från Chief Seattle (ung. 1854) Fritt översatt av mig.

Hur kan ni köpa eller sälja himlen, värmen i ett land? Tanken är främmande för oss. Om vi inte äger luftens friskhet och vattnets porlande, hur kan ni köpa dem? Varje del av denna jord är helig för vårt folk. Varje skinande tallbarr, varje sandkorn på stranden, dimman i den mörknande skogen, varje öppen plats, varje surrande insekt är heliga i minnet och umgänget hos mitt folk. Saven som rinner genom trädet, bär minnen, erfarenheter av den röde mannen.

De vita männens döda glömmer sitt födelseland, när de går in för sin vandring bland stjärnorna. Våra döda glömmer aldrig denna vackra jord, därför att hon är den röde mannens moder. Vi är en del av jorden och hon är en del av oss. De doftande blommorna är våra systrar, hjorten, hästen, den väldiga örnen, de är våra bröder. De steniga bergens krön, de saftiga ängarna, ponnyns kroppsvärme, och människan själv, tillhör alla samma familj.

Så, när den Stora Hövdingen i Washington sänder orden att han vill köpa vårt land, då begär han mycket av oss. Den Store Hövdingen sänder orden att han ska reservera en plats åt oss så vi kan leva bekvämt för oss själva. Han ska bli vår fader och vi ska bli hans barn.

Så vi ska överväga ert erbjudande att köpa vårt land. Men det blir inte enkelt. Därför att detta land är heligt för oss. Det glittrande vattnet som rör sig i bäcken är inte bara vatten utan också blodet av våra förfäder. Om vi säljer landet, så kom ihåg att det är heligt och ni måste lära era barn att det är heligt och att varje spöklik reflexion i vattnet i sjöarna, berättar om händelser och livsminnen för mitt folk.

Vattnets brus är rösten av min faders fader. Floderna är våra bröder, de stillar vår törst. Floderna bär våra kanoter och föder våra barn med mat. Om vi säljer vårt land måste ni minnas, och lära era barn att floderna är våra bröder, och era, och ni måste ödmjukt ge floden den vänlighet som ni skulle ge vilken broder som helst. Vi vet att den vita mannen inte förstår vårt sätt att tänka.

En del av detta land är samma sak för honom som nästa del land, för att han är en främling som kommer om natten och tar av landet vad helst han behöver. Jorden är inte hans broder, utan hans fiende och när han har erövrat det så går han vidare. Han lämnar sina fäders gravar bakom sig och han bryr sig inte. Hans fäders gravar och hans barns födslorätt är glömda. Han behandlar sin moder, Jorden, och sin fader, Himlen, som om de kunde köpas, plundras, bli såld som ett får eller ett bröd.

Hans aptit kommer att sluka jorden och endast lämna en öken kvar. Jag vet inte. Vårt sätt att handla är annorlunda än era.

Synen av era städer smärtar ögat hos en röd man. Men kanske det beror på att den röda mannen är en vilde och inte förstår. Det finns inga tysta ställen i den vita mannens städer. Där finns inget ställe att höra när bladen spricker ut om våren, eller surret av en insekts vingar. Men kanske det är för att jag är en vilde och inte förstår något. Oljudet verkar endast förödmjuka öronen. Och vad är det för liv för en människa som inte kan höra den ensamma gråten från skrännattskärran eller kvackandet från en groda vid dammen om kvällen?

Jag är en röd man och jag förstår inte. Indianen föredrar det mjuka ljudet av vinden svepande över dammens yta och lukten av vinden själv när den renas av ett dagsregn. Luften är värdefull för den röde mannen för alla ting delar samma andetag--djuren, trädet, människan-- alla delar samma andetag. Den vite mannen verkar inte känna luften han andas. Som en man som varit död många dagar, är han förlamad av stanken.

Men om vi säljer vårt land, måste ni komma ihåg att luften är värdefull för oss, att luften delar sin själ med allt liv den stöder.Vinden som gav vår farfar hans första andetag får också tillbaka hans sista suck. Och om vi säljer vårt land till er, måste ni hålla det heligt så även den vite mannen kan gå här och känna lukten av vinden som är sötad av ängens blommor. Så vi ska överväga ert erbjudande att köpa vårt land. Om vi beslutar att acceptera så ställer jag ett villkor: DEN VITE MANNEN MÅSTE BEHANDLA DETTA LANDS DJUR SOM SIN BRODER.

Jag är en vilde och jag förstår inte på något annat sätt.

Jag har sett tusentals ruttnande bufflar på prärien, lämnade av den vite mannen som sköt dem från ett passerande tåg. Jag är en vilde och jag förstår inte hur den rykande järnhästen kan vara viktigare än buffeln som vi dödar endast för att överleva. Vad är människan utan djuren? Om alla djuren var borta skulle mannen dö av själens ensamhet. För vad som än händer djuren, händer snart även mannen. Alla ting hör samman. Ni måste lära era barn att jorden under deras fötter är askan av våra förfäder. Så att de respekterar landet, säg era barn att jorden är vår moder.

Vad som sker med jorden, sker även jordens söner. Om mannen spottar på jorden, spottar han på sig själv. Detta vet vi: Jorden tillhör ej mannen; mannen tillhör jorden. Detta vet vi. Alla ting hör samman som blodsbanden enar en familj. Alla ting hör samman. Vad som sker med jorden, sker även med jordens söner. Mannen vävde ej livets väv: han är endast en tråd i väven. Vadhelst han gör mot nätet, gör han mot sig själv. Inte ens den vite mannen, vilkens Gud vandrar och talar till honom som vän till vän, kan uteslutas från ödet.

Vi kanske är bröder trots allt. Vi får se. En sak vet vi - vilket den vite mannen snart kommer att upptäcka - vår Gud är samma Gud. Ni kan tro nu att ni äger honom liksom ni önskar äga vårt land; men det kan ni inte. Han är människans Gud och hans medkänsla är lika för den röde mannen som till den vite mannen. Jorden är värdefull för Honom; och att förarga jorden är att förakta dess skapare. De vita ska också gå; kanske tidigare än alla andra stammar.

Förorena er säng, ert hem och ni ska en natt kvävas av ert eget slöseri. Men i kylan kommer ni att skina starkt, glödande av styrkan hos Gud som givit er detta land och av någon speciell anledning gav er herraväldet över detta land och över den röde mannen. Detta öde är ett mysterium för oss, för vi förstår inte när buffeln blir slaktad, de vilda hästarna tämjs, gläntorna i skogen är fyllda av lukten av många män och vyerna av de stora bergen skyms av talande trådar. Var är buskagen? Borta. Var är örnen? Borta. Slutet på att leva och början på att överleva.